Tvångsäktenskap

Tvångsäktenskap innebär äktenskap eller motsvarande förhållande där den ena eller båda parterna inte själv har kunnat påverka beslutet om äktenskap eller valet av make/maka. Ofta finns det press från släkt eller annan gemenskap i bakgrunden. 

Partnern har kunnat pressas eller tvingas till äktenskapet exempelvis genom utpressning, hot eller våld eller hens utsatta ställning som minderårig, beroende av gemenskapen eller som funktionshindrad person har utnyttjats.

Vägran till tvångsäktenskap kan innebära utstötning från släkten eller gemenskapen, hedersvåld eller till och med död. Det är dock inte alltid släkten eller kulturella faktorer som ligger bakom. I vissa fall kan personen ha tvingats till äktenskap exempelvis med en medborgare i en tredje stat så att den sistnämnda skulle få uppehållsrätt.

Uppskattningsvis är upp till en tredjedel av tvångsäktenskapen i västländerna barnäktenskap där antingen den ena parten eller båda är under 18 år. En minderårig person har kunnat ge sitt samtycke till äktenskap eller upplevt äktenskap som sin skyldighet. I princip bryter barnäktenskap mot barnets mänskliga rättigheter, men situationen ska bedömas från fall till fall (Justitieministeriet 2020). 

Dessutom påminner en situation om tvångsäktenskap, där man först har samtyckt till äktenskap, men på grund av påtryckningar eller motsvarande kan den ena parten inte frigöra sig trots en önskan om det. Trots att det då inte är fråga om egentligt tvångsäktenskap, kan det bli straffbart att tvinga någon att stanna i ett äktenskap, dvs. att hindra skilsmässa, eftersom alla har rätt att få skilsmässa i Finland (Justitieministeriet 2020).

Den som tvingas till äktenskap är vanligen en flicka eller kvinna, men även pojkar och män tvingas till äktenskap.

Tvångsäktenskap är i sig ett brott och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Dessutom kan det finnas kontinuerligt förtryck och begränsningar samt sexuellt, ekonomiskt och annat våld i äktenskapet. Partnern kan tvingas att avstå från sina grundläggande rättigheter och sin frihet.

Tvångsäktenskap i Finland

I Finland har man iakttagit en uppgång i antalet tvångsäktenskap de senaste åren. År 2019 upptogs 52 personer som klienter i hjälpsystemet för människohandelns offer, vilka bedömdes ha tvingats till äktenskap. Detta var över två gånger så mycket som år 2018. Många av äktenskapen ingicks när den ena parten var minderårig.

För tjugo personer hade äktenskapet på något sätt samband med Finland. Det vanligaste var att äktenskapet ingåtts utomlands och att det fortsatt när familjen flyttat till Finland. I vissa fall hade äktenskapet ingåtts i Finland eller äktenskapet hade krävts av en person som är bosatt i Finland.
Enligt olika utredningar identifieras en ökande mängd situationer i Finland där i allmänhet en flicka med invandrarbakgrund (bor i Finland och ofta finsk medborgare) skickas till utlandet och gifts bort till en man som bor utomlands.

Tvångsäktenskap eller motsvarande tvång kan även ske bland minoriteter i Finland. Fenomenet härrör alltså inte hundraprocentigt från invandring.

Identifiering av tvångsäktenskap

Det kan vara svårt att identifiera offer för tvångsäktenskap. Offret kan komma till myndigheternas kännedom till exempel genom ingripande i en enstaka misshandel. I detta avseende liknar kännemärkena för tvångsäktenskap i huvudsak dem för närståendevåld. Om offret då inte vågar eller får möjlighet att lugnt och utan rädsla berätta om sin situation, förblir dragen som pekar på tvångsäktenskap lätt förbisedda.

Tvångsäktenskap eller hotet om sådant kan komma fram exempelvis i skolan, i barnskydd, ungdomsarbete, socialarbete, sjuk- och hälsovård, hos polisen, på Migrationsverket och i skyddshem.

Den som möter eventuella offer för tvångsäktenskap måste beakta att trycket som riktas mot offret kan vara mycket övergripande: fysiskt, mentalt, socialt, ekonomiskt eller allt tillsammans.
Offret kan vara rädd för att mista hela sin gemenskap eller exempelvis sitt barn till partnern om hen försöker ta sig ur situationen. Tröskeln att göra en brottsanmälan om sina släktingar eller sin gemenskap kan vara mycket hög.

Det är viktigt att ta hand om offrets välbefinnande och säkerhet samt att erbjuda denna en lugn och förtroendefull plats att berätta om sin situation. Lyssna och ta alltid berättelsen på allvar.

Tvångsäktenskap är en form av människohandel

I Finland har tvångsäktenskap kriminaliserats som människohandel, grov människohandel eller tvång, men man utreder möjligheten att kriminalisera det som en särskild gärning, dvs. att fastställa det som ett eget brott. 

Justitieministeriet utreder under år 2020 om man ska precisera kriminaliseringen av tvångsäktenskap. Justitieministeriet har också upprättat en utredning av att ogiltigförklara äktenskap som ingåtts genom tvång. Enligt den nuvarande äktenskapslagen behandlas alla annulleringar av äktenskap som skilsmässa.

Tvångsäktenskap betraktas som förhållande som kränker människovärdet och i den internationella lagstiftningen bedöms det som praxis jämförbar med slaveri. Internationellt finns det dock ingen enhetlig definition på tvångsäktenskap.

Förarbeten angående paragrafer om människohandel i Finlands strafflag (HE 103/2014) hänvisar till Förenta Nationernas tilläggskonvention om undertryckande av slaveri, slavhandel samt med slaveri jämförbara institutioner och sedvänjor (FördrS 17/1959), där tvångsäktenskap definieras på följande sätt:

1. kvinna lovas eller överlåts till äktenskap utan att hon har rätt att neka, mot betalning eller annan prestation till hennes föräldrar, förmyndare, familj eller vilken annan person eller grupp av personer som helst eller

2. kvinnans make, dennes familj eller släkt har rätt att överlåta henne till en tredje part mot vederlag eller på annat sätt eller

3. kvinnan kan vid makens död överlåtas som arv till en annan person.

Definitionen är ändå mycket snäv. Den gäller exempelvis bara kvinnor. Utanför definitionen hamnar även situationer där äktenskapet har börjat någorlunda frivilligt.

Ytterligare information om tvångsäktenskap och den brottsrättsliga definitionen finns i anvisningen Tvångsäktenskap och dess straffrättsliga påföljder som publicerats år 2020 av Justitieministeriet (länken öppnas i nytt fönster).

pakkoavioliiton kumoaminen laki perusteella avioliitto on kumottava, jos puoliso on pakotettu avioliittoon. Avioliiton kumoamisella on samat oikeusvaikutukset kuin avioerolla. 

Kansainvälisessä lainsäädännössä pakkoavioliitto arvioidaan yleensä orjuuteen verrattavaksi käytännöksi. Pakkoavioliitolle ei kuitenkaan ole olemassa kansainvälisesti yhdenmukaista määritelmää.

Suomen rikoslain ihmiskauppapykäliä koskevissa esitöissä (HE 103/2014) on viitattu Yhdistyneiden Kansakuntien lisäsopimukseen Orjuuden, orjakaupan ja orjuuteen verrattavien järjestelmien ja käytäntöjen tukahduttamisesta (SopS 17/1959), jossa pakkoavioliitto määritellään seuraavasti:

1. nainen, ilman että hänellä on oikeus kieltäytyä, luvataan tai annetaan avioliittoon hänen vanhemmilleen, holhoojalleen, perheelleen tai mille muulle henkilölle tai henkilöryhmälle tahansa suoritettavaa raha- tai luontaissuoritusta vastaan tai

2. naisen aviomiehellä, tämän perheellä tai suvulla on oikeus luovuttaa hänet kolmannelle vastikkeellisesti tai muulla tavalla, tai

3. nainen voidaan hänen aviomiehensä kuoltua luovuttaa perintönä toiselle henkilölle.

Määritelmä on kuitenkin hyvin suppea. Se esimerkiksi koskee vain naisia. Määritelmän ulkopuolelle jäävät myös tilanteet, joissa avioliitto on alkanut jossain määrin vapaaehtoisesti.

Lisätietoa pakkoavioliitosta ja sen rikosoikeudellisesta määritelmästä löydät Oikeusministeriön vuonna 2020 julkaisemasta ohjeesta Pakkoavioliitot ja rikosoikeudelliset seuraamukset (linkki aukeaa uuteen ikkunaan) sekä vuonna 2021 julkaistusta arvomuistiosta avioliittoon pakottamisen rangaistavuudesta