Arbete som når fram
Med arbete som når fram avses verksamhet vars syfte är att nå personer i en sårbar ställning eller att avslöja brott.
I Finland utförs detta arbete mot människohandel av både myndigheter och tredje sektorns aktörer, till exempel organisationer och församlingar. Ett eventuellt människohandelsoffer kan bli upptäckt också i annat arbete som når fram, till exempel i det uppsökande ungdomsarbetet.
Bland annat följande aktörer utför arbete som når fram:
Yrkesutbildade inom social- och hälsovårdsbranschen
De yrkesutbildade inom social- och hälsovårdsbranschen stöter i sitt arbete ofta på sårbara personer. Genom att observera vissa kännetecken kan de identifiera ett människohandelsoffer och hänvisa hen till parter som ger hjälp.
De för yrkesutbildade inom social- och hälsovårdsbranschen avsedda Anvisningarna för identifiering av offer för människohandel i ett tidigt skede” (IOM 2017) är till hjälp för att lägga märke till eventuella tecken på människohandel samt efter behov för att hänvisa en kund till hjälpsystemet för människohandelns offer eller något annat stöd i hemkommunen eller medborgarorganisationer. Enligt anvisningen tillhandahålls för offret bland annat akut hälso- och sjukvård samt socialvård varefter hen hänvisas att söka sig till parter som vidtar hjälpåtgärder.
Regionalförvaltningsverkens arbetarskyddsinspektioner
AVI Arbetarskyddsmyndighet genomför arbetarskyddsinspektioner på olika typer av arbetsplatser. I samband med en inspektion till en restaurangrörelse kan de lägga märke till exempelvis personer som är i en klart sårbar ställning.
Arbetarskyddsmyndigheterna använder anvisningar som innehåller information om hur människohandel avslöjas samt offer hänvisas till hjälp. Efter behov har de ett aktivt samarbete också med andra myndigheter, till exempel polisen. Under sina inspektioner kan de dela ut material som ger eventuella människohandelsoffer råd om att kontakta hjälpsystemet för människohandelns offer.
Tredje sektorn
Många medborgarorganisationer, församlingar och andra aktörer inom tredje sektorn arbetar med sårbara människogrupper. Deras verksamhet når människor som inte nås av myndighetstjänsterna. Många av dessa aktörer tillhandahåller anonyma, konfidentiella och avgiftsfria tjänster med låg tröskel. På detta sätt når man genom deras verksamhet också eventuella människohandelsoffer.
Också fackförbunden kan parallellt med sin fältverksamhet stöta på exempelvis människohandelsoffer med anknytning till utnyttjande av arbetskraft. Tredje sektorn tillhandahåller många typer av tjänster, till exempel hjälptelefoner och avgiftsfria och anonyma hälsovårdstjänster. Med kundens samtycke kan de också hänvisa hen till myndighetstjänster.
Kontaktuppgifterna för medborgarorganisationer som arbetar med människohandelsoffer finns också på webbplatsen manniskohandel.fi.
Polisen och Gränsbevakningsväsendet
I Finland verkar både polisen och Gränsbevakningsväsendet som förundersökningsmyndigheter vars uppgifter omfattar förebyggande och undersökning av brott.
Polisen kan på basis av anmälningar, i tillsynssamarbetet med andra myndigheter eller i samband med sin egen avslöjande verksamhet stöta på människohandel. Risken för människohandel beaktas när man utreder exempelvis brottsmisstankar som anknyter till försäljning av sextjänster, utnyttjande av arbetskraft eller tiggeri.
Människohandelsoffer anmäler sig eventuellt själva till polisen, till exempel genom att söka sig till den patrullerande polisen eller begära hjälp på polisstationen. Med kundens samtycke kan polisen hänvisa hen till antingen hjälpsystemet för människohandelns offer eller någon annan part som ger hjälp.
Gränsbevakningsväsendet utreder i synnerhet människohandel som anknyter till ordande av olaglig inresa. Människohandel kan upptäckas även vid gränskontroller där man bland de övriga resenärerna försöker identifiera eventuella människohandelsoffer. Gränsbevakningsväsendet hänvisar upptäckta människohandelsoffer till parter som ger hjälp, om offret ger sitt samtycke till detta.