Hjälp för barnhandelsoffer och barn till människohandelsoffer

Barn och minderåriga hör till de mest sårbara grupperna inom människohandeln. Utnyttjande som barn utsatts för äventyrar undantagslöst barnets tillväxt och utveckling, och därför är redan försök till människohandel med barn straffbart.

I fråga om minderåriga betraktas redan enbart rekrytering, förflyttning eller mottagande i utnyttjandesyfte som människohandel. En gärning som anknyter till människohandel behöver sålunda inte nödvändigtvis ha begåtts.

Barn är särskilt känsliga för olika former av människohandel, och därtill är de föremål för särskilda former av barnhandel. Som exempel kan nämnas barns tvångsäktenskap, olagliga adoptioner och barn som tvingas bli soldater.  Också finländska barn kan bli offer för olika typer av människohandel.

Utöver minderåriga människohandelsoffer är också sådana minderåriga barn till människohandelsoffer som inte blivit offer för människohandel ofta i behov av särskilt stöd. En förälder som fallit offer för människohandel har på grund av sina egna erfarenheter inte alltid kapacitet att ge sitt barn en stabil uppväxtmiljö. Ett barn kan också självt ha blivit vittne till hur hens förälder utnyttjats.

På grund av barns sårbarhet är det viktigt att de får stöd och hjälp från aktörer som specialiserat sig på att skydda och hjälpa barn.

Hjälp för barnoffer är ett samarbete mellan aktörerna

Barnhandelsoffer och barn till människohandelsoffer får i stor utsträckning hjälp genom ett samarbete mellan många olika parter. De centrala parterna som samordnar hjälpåtgärderna omfattar till exempel Hjälpsystemet för offer för människohandel, barnskyddet och kommunerna. Förutom barnskyddet svarar också polisen för att skydda barnoffer. Principen för att hjälpa barn är att alla ärenden som gäller ett barn alltid måste behandlas i brådskande ordning.

En central sak som påverkar ansvarsfördelningen mellan olika aktörer som tillhandahåller hjälp anknyter till ett barnoffers uppehållsrätt. På basis av uppehållsrätten kan ansvarsfördelningen för att hjälpa barn delas upp i tre delar:

1. I fråga om ett barnoffer som har sin hemkommun i Finland svarar barnets hemkommun och kommunens barnskydd för att ett barn får hjälp. Kommunen svarar för att producera tjänsterna för ett barn. Kommunen eller barnskyddet svarar också för inkvarteringen av ett barn, beroende på barnets situation. Hjälpsystemet stöder kommunerna och barnskyddet samt ger dem konsulthjälp då det gäller hjälp för ett barnoffer, i synnerhet om barnet utsätts för ett säkerhetshot.
2. Då det gäller ett barn som är asylsökande i Finland svarar i huvudsak förläggningarna för tjänsterna. Hjälpsystemet stöder förläggningarna och ger dem konsulthjälp samt står för kostnaderna som tilläggstjänsterna för barnoffer ger upphov till (till exempel terapi). En barnskyddsanmälan ska lämnas om ett barn, om hens säkerhet är utsatt för ett starkt hot. I detta fall kan barnskyddet fatta ett beslut om en brådskande placering och andra åtgärder för att skydda barnet.
3. Då det gäller ett barnoffer som inte är asylsökande och inte har en hemkommun i Finland svarar hjälpsystemet för tjänsterna. Hjälpsystemet gör en barnskyddsanmälan om ett barn om hen befinner sig ensam i Finland, utsätts för ett säkerhetshot eller om man misstänker att föräldrarna är delaktiga i viktimiseringen av barnet. Efter behov placerar barnskyddsmyndigheten ett barn och vidtar andra skyddsåtgärder.Ett barnoffer som är med i hjälpsystemet har en omfattande rätt till hjälp och skydd

Ett barnoffer som är med i hjälpsystemet har en omfattande rätt till hjälp och skydd

Ett barnoffer som är med i hjälpsystemet får alltid hälsovårdstjänster enligt samma principer som personer som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland. Ett barnoffer har rätt till dessa tjänster oavsett om hen har en hemkommun eller inte. Det samma gäller för barn till offer som är med i hjälpsystemet.

Då det gäller barnoffer eller barn till offer som är med i hjälpsystemet gör man i enlighet med 25 § i barnskyddslagen en barnskyddsanmälan, om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds.